Sidor

söndag 23 september 2012

Fyrkantiga ögon

 Visst verkar som om många som arbetar mycket digitalt ägnar sig åt
något riktigt fysiskt på fritiden? Snowboard, yoga, maraton eller budo
tex. Är det de digitala rummens  enahanda stimulering av
synsinne och fingermotorik som gör att man törstar efter häftiga upplevelser för hela kroppen?
2005 - 2007 höll jag kurser i perception och digitala miljöer, där studenter intervjuade barn om hur de ser på datorer. Flera barn i 3 -5 års åldern trodde då att man får fyrkantiga ögon av att spela mycket datorspel…
Var det något de snappat upp från TV eller radio?
Eller varnats av vuxna som oroat sig över stillasittandet framför en skärm?

Ett argument mot datoranvändning hos barn som då och då poppar upp, är
just att det leder till stillasittande inne, medan barn behöver vara utomhus för att leka och rasa. Men är lösningen då att hindra barn att nyttja datorer? Även bokläsning är ju en stillasittande inomhusaktivitet. 

Och även vuxna, ungdomar och äldre kan ”fastna” framför skärmen i fängslande fascination över den digitala världen.
Jag har inget enkelt svar, mer än frågor. Kanske är vi, individuellt
såväl som samhälleligt i en process att söka fungerande strategier som
låter barn få ta del av IT:s fördelar, men också får utlopp för rörelse och frisk luft.



Minns du Pingo, kompisen till barnböckernas Rasmus Nalle?
När Rasmus och Pingo stötte på ett klurigt problem, gjorde Pingo kullerbyttor för att tänka bättre.
Och kom såklart fram till något fiffigt.
I ljuset av dagens uppkopplade möjligheter framstår Pingos strategi som riktigt aktuell: att ta en paus och göra något fysiskt och motoriskt emellanåt - fram för kullerbyttor!

Det behöver nog inte handla om antingen – eller, utan en bra balans. Och det väl är aktuellt för alla IT användare oavsett åldrar.
Men för att knyta ihop det hela förstår barn säkert tydliga argument bättre istället för outtalad oro och hot om fyrkantiga ögon.

   




måndag 10 september 2012

Vilse i app-djungeln?

Under de senaste månaderna har jag medverkat på en skola i färd med att införa 1 dator per elev. Och blivit snurrig av att försöka skapa en överblick över digitala lärverktyg.
Det myllrar ju av fiffiga appar för datorer, smartphones och läsplattor som stödjer lärande.
Samtidigt är de svenska läromedelsförlagen i full färd med att lansera och marknadsföra digitala lärormedel. Vissa ber nästan om ursäkt för att de inte hunnit göra mer, men lovar att det kommer så fort som möjligt.
Exempel på frågor som ofta ställs av lärarna är:
 "-Är det förlagen som kan hjälpa oss införa IT i  undervisningen?
- I såna fall, vilket av dem och vilket läromedel ska man välja?
- Hur vet man vilket som är bra?"
Förutom själva programmen kan man också diskutera val av plattform:
- Är det läsplattor som iPad som är svaret?
- I vad mån kan man utnyttja elevernas mobiltelefoner med alltmer mediala funktioner?
- Eller är det en 1-1 lösning som är svaret? - Vilket är bäst i såna fall, Mac eller PC?

Möjligheterna att använda IT i utbildning har verkligen utvecklats sedan åttiotalet. Då var det datorsalar med burkar på rad, på nittitalet CD ROM skivor, multimedia och elearning, på tjugohundratalet bredband och internet. Just nu är det 1-1-lösning, moln och appar.

I den lilla researchstudie jag gjorde hittade jag mycket material av bra kvalitet, men också en stor mängd som marknadsförs hårt som revolutionerande, men som inte egentligen innebar någon förbättring. Bara en överföring av något till digitala kläder men utan att egentligen tillföra något. Visst är digitala prylar bra på mycket, men inte allt. Ruben Puenteduras SAMR modell över olika nivåer av IT-integration är bra hjälp för att tydliggöra på vilken nivå man rör sig.

Fast på ett sätt kanske myllret av möjligheter är en fördel, om det leder oss till eftertanke och reflektion.
En uppgift som skolan verkligen borde vara i en god position att tillhandahålla, är ett grundtänk gentemot IT, gärna med kritisk vinkel, som håller och är aktuellt oavsett vilka trender och tekniker som är inne för året. Ett grundtänk som fokuserar på de mänskliga och kognitiva aspekterna av IT användning. Och som innebär att frågor om vad vi egentligen ska ha den digitala tekniken till hålls levande.
För även om tekniken ständigt förändras och utvecklas så är nog våra grundläggande kognitiva förmågor, hur vi lär, utvecklas och drömmer i stort hållbara genom IT-utvecklingens faser. Och det är ju tänkande och lärande det handlar om. Oavsett om det är kottar, appar, läsplattor eller smartphones som är i ropet för dagen...